Med den ökade rörligheten kommer också olyckorna. Det är en modig (dumdristig?) tjej vi har och rätt vad det är bara släpper hon det hon håller i, eller fortsätter klättra trots att det hon kryper/klättrar på tar slut.
Förra veckan matchade hennes panna hennes lila leggings när jag inte hängde med i svängarna, och i lördags nickade hon Veronica och Carls vardagsrumsbord så att det blev ett rött typ skrapmärke. Lilla hjärtat... :-S Men som tur är så är hon väldigt tuff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar