The hardcore truth

Allt eller inget! Nu ska jag för första gången blotta mig något extremt. 

Jag har sedan ett par veckor tillbaka tagit tag i mitt liv gällande kroppen. Jag har inte tagit hand om min kropp på flera år och här hemma har vi "unnat" oss alldeles för länge. Jag har vid flera tillfällen kört en "drive" för att ta tag i det men metoderna har varit fel. I januari i år körde jag tex. Fitnessfighten. Big no no. Gick ner några kilon men på grund av alla förbud var den där månaden riktigt tuff och när den väl var slut ville jag ha ALLT.

Nu är John 4v och jag måste kämpa på medan jag ammar så att jag kan dra nytta av de fördelarna. Jag vägrar dessutom komma tillbaka till jobbet som en tjockis. Det är ett mål. Det allra största målet är dock att bekvämt kunna ta på mig mina vigselringar. Jag vill också kunna shoppa utan att känna att det inte är någon idé "eftersom allt ändå kommer sitta konstigt".

Som dagbok för mig själv kommer jag nu på bloggen "rapportera", inkl lägga ut mina viktmål. Jag har kämpat med den tanken... "Jag kan ju bara skriva si och så många kilon så slipper jag skriva hur många det faktiskt är". Nä, nu kör jag. Allt eller inget. 

Hur ska jag gå ner i vikt? Jag får inte gå för hårt ut eftersom jag ammar och fortfarande inte varit på återbesök på MVC. Jag ska dricka betydligt mycket mer vatten än vad jag gör idag.

Promenera varje dag. Lugnt och korta sträckor till en början eftersom foglossningen fortfarande hänger kvar och sedan allt eftersom öka.

Äta socker endast en dag i veckan, på lördagar förslagsvis.

Jag ska väga mig varannan vecka men försöka att inte fokusera på vågen utan kläderna.

Here goes...

Jag är 1,76cm lång vilket hjälper en hel del för hur mina kilon ser ut på kroppen. I skolan sa alltid skolsköterskan att man skulle väga "5kg mindre än längden", hur nu en skolsköterska kan säga så till ett BARN men det är ett annat inlägg. Skulle jag väga 71kg skulle jag se supersmal ut. 

När jag träffade Robert hade jag precis gått ner en massa i vikt, cyklade var jag än skulle och vägde 72kg men jag levde på mackor. Första åren smög sambokilona sig på. Vid bröllopet vägde jag 82kg och där i krokarna blev jag gravid. 

Under graviditeten med Olivia gick jag upp 24kg, alltså hamnade jag på 106kg. 10kg försvann direkt. Jag gjorde sedan några halvhjärtade försök att bli av med resten men när jag blev gravid med John vägde jag 92kg. 

Med John gick jag upp 21kg (precis som med O flög siffrorna iväg i slutet av graviditeten), vågen hamnade på 113kg och även nu försvann 10kg direkt. När han var 2 veckor gammal började jag försiktigt tänka mig för, då stod jag på 103,4kg och satte då upp viktmål med delmål för denna gång ska jag lyckas!

Att se 3-siffrigt på vågen är inte kul så första målet jag satte upp var att komma under det. En del mål är väldigt ambitiösa men jag kommer inte gräva ner mig om jag inte lyckas med ett delmål. Jag tänker så här... Blir jag klar med ett delmål tidigt då siktar jag direkt in mig på nästa, uppnår jag inte ett delmål i tid får jag kämpa extra för att nå både det delmålet OCH nästa delmål under nästa period. Alla delmål betyder något för mig så jag hoppas att det i sig kan vara peppande.

Så här ser planen ut:

Etapp 1

3:e Nov under 100kg -CHECK!

1:e Dec 95kg

5:e Jan 90kg (gå ner 5kg under december är ambitiöst)

Etapp 2

2:e Mars 82kg

4:e Maj 75kg

Startvikt: 

13:e okt 103,4kg

29:e Okt 99,7kg 

Första målet uppnått 5 dagar för tidigt!