En mkt mysig fredag

Mycket nöjd med min nya klänning jag fått i present. Helt perfekt varm och mysig nu när snön kommit. Tack!

Runt lunch kom R hem och då var det bara att packa in oss i bilen och bege oss mot babysimmet. Olivia fick inviga sin nya overall och hade även den nya mössan hon fått av sin moster. Overallen får henne att se så yttepyttebebis ut, jag älskar det! Min lilla bebis... Helt sjukt vad jag älskar henne. Det är verkligen som alla säger, man vet inte hur det känns, ända in i benmärgen, fören man fått barn själv.

Efter babysimmet tog vi en sväng till Tornby för bl.a. julklappsshopping. Även en sväng till Ikea för att shoppa bl.a. galgar så vi kan få bort alla kartonger och blåa Ikea-kassar från sovrumsgolvet som är fyllda med kläder.

Trots att jag inte gillar Babyproffsen så fick det bli en tur dit också. Vi behövde verkligen en barngrind till trappan här hemma och vad jag vet så är det bara de som säljer den varianten vi ville ha (samma på bilden fast vit).
Vi satte upp en likadan grind direkt när vi flyttade in för våra vänners barns skull, men när vi bytte trappräcket så blev grinden för liten och nu MÅSTE vi få upp en igen eftersom Olivia blir mer och mer rörlig. Hon ålar, och knäna använder hon mer och mer så krypandet är på gång.

Nu ser vi fram emot en mysig, lugn och "julig" helg tillsammans. Trevlig helg på er!

Dagens Olivia...

... i chinos och body från H&M. Lite långa byxor ännu eftersom de är i strl 74. Men det säger nog bara "swisch!" så har hon vuxit i dem med. Älskar texten på bodyn!

Det är tur att hon är söt för att från att sova hela nätter alt. vakna 1-2ggr pga nappen så har hon inatt hållit låda ordentligt. Säkert vaknat 35ggr, så idag är det två trötta föräldrar som möter världen.

Busunge!

Julkalendern 2012

Någon som tänkt se julkalendern i år? Jag minns att jag tyckte den första på Greveholm var riktigt spännande så det ska bli kul att se denna också, men som vuxen. Första avsnittet visas imorgon och jag lär sitta bänkad. Om inte annat så via SvtPlay.

Shoppingonsdag

Igår var jag och Olivia bara hemma och "skrotade" på dagen. Dagarna går så fort! Upp ur sängen, byta blöja, byta om x2, frukost x2, tandborstning x2, plocka undan, diska, bädda sängar, kanske stoppa in en maskin tvätt. Sen är hon trött igen, då är det bara att söva henne och få ytterligare ngt vettigt gjort här hemma eller om hon sover i min famn. När hon vaknar är det lunch x2, byta blöja, kanske byta i tvättmaskinen, leka lite, få ngt vettigt gjort och så är hon trött igen.
Så här håller det på...

Igår kom vi i alla fall i väg en sväng på kvällen. Medan R tränade så mötte vi upp min mamma och lillasyster på Tornby för julshopping. Fick 4st julklappar inhandlade och maaaassor av mat på Maxi. Men det är likadant där, det måste pausas för blöjbyte och kvällsmat alt. mellanmål och så kanske man får en tjurig bebis, då behöver det finnas utrymme och tid för det. Jag är dock glad över att ha ett barn som är van vid sin vagn, trivs väldigt bra i den och som är van vid att vara i farten.

Det här är absolut inget jag upplever som jobbigt på något sätt men det är intressant att se hur man förändras som person när man får barn.
Olivia är nr 1. Punkt. Jag är jättevirrig med många andra saker just nu ex. svara på sms (om jag inte har möjlighet att svara direkt), jag förlägger saker (allt möjligt! Nycklar, mobil, nappar...), glömmer ringa upp folk m.m. Många av mina vänner har fått lida, det känns som om jag aldrig hör av mig till ngn (men jag tar för givet att mina vänner har förståelse) och ibland har jag svårt att ta beslut så jag låter R bestämma åt vår lilla familj i stället.
Men är det verkligen så konstigt? Jag håller koll på Olivia. Hur hon mår och vad hon behöver. Allt annat känns inte lika viktigt just nu. Allting det här året är "det/den första" vad gäller henne och jag vill bara njuta. Första tiden med henne har redan gått för fort och jag vill inte känna stress eller press. Vi tar det i vårt tempo.

Bilderna nedan:
Försöker få i Olivia hennes pappas hemlagade mat, och den nya overallen. Den vi ärvde var aaaalldeles för stor! :-)

Only in the States

Vad är det för vita saker i luften?

Olivia har varit en riktig mystjej den här veckan. Häromdagen när vi vaknade och tittade ut genom fönstret så snöade det. Olivia var helt fascinerad. Hon satt i min famn, helt still och bara tittade. Hon är så rörlig nu så det är sällan hon är så stilla. Typ som på den sista bilden. Då var det så tråkigt att hon började riva i bordsduken.

Det snöade här för någon månad sedan men då låg hon i vagnen och hade precis vaknat så hon reagerade inget nämnvärt. Det är så häftigt att uppleva sådana här saker ur ett barns ögon.

Med snön kom genast min julkänsla. Jag satte på julmusik till frukosten, gjorde "julté", satte på Olivia röda kläder och började fixa och dona här hemma.

Tisdagssnickeri

I tisdags var hantverkaren här och hjälpte oss sätta upp fönster- och dörrfoder samt golvlister. Så skönt! De nya eluttagen, dimmrarna m.m. är jag också riktigt nöjd med.

Hon är grym Dessi!

Klockgalningar

Både jag och R älskar klockor! Jag har alltid varit snäppet värre men nu börjar han knappa in. När han fyllde 30år förra året fick han en jättefin klocka av mig och nu när jag snart ska fylla 25år så önskar jag mig en klocka av honom också. Jag har alltid varit mer för silver än guld vad gäller smycken men nu skulle jag faktiskt vilja ha en guldklocka. Gärna en Michael Kors, de är så klassiskt snygga! Dessa två är favoriterna:

Tips!

Missing People

Jag gillar Missing People på Facebook, gör du?
De senaste dagarna har det dock varit alldeles för mycket försvunna människor, vad är det som händer egentligen? Nu senast så är det 20-åriga Jimmy i Norrköping som försvann efter en krogkväll och 22-åriga Sarah som försvann på en kryssning med Silja. När det är någon i ungefär ens egen ålder och speciellt när det är så pass nära som i Norrköping så känns det extra mycket.
Jimmys fall påminner om 25-åriga småbarnspappan Pierre som försvann efter en utekväll i Göteborg, och senare hittades död. Sarahs fall påminner om pappan från Vikingstad som ramlade överbord på Silja-kryssning -09 och som de aldrig hittade.

Nä usch! Men gilla Missing People på FB, sprid deras information och gör det du kan för att hjälpa dem med deras enastående arbete!

Min stora rädsla

Förutom rädslan att något ska hända R, Olivia eller någon annan ur min familj så finns det en annan sak som kan skrämma ihjäl mig. Det här: "Britt, 74 - Räddades ut ur sin bil av dykare"

Vatten har alltid varit ett element jag respekterat något oerhört. Innan jag började arbeta som simskolelärare så var jag inte alls särskilt "självklar" kring vatten och ville knappt doppa huvudet. Idag har jag inga som helst problem med vatten. Jag kan kanske inte hålla andan i all evighet och jag kan inte heller titta under vattenytan men jag trivs och upplever inte direkt några andra hinder. Vatten är roligt! Men jag respekterar fortfarande vatten något oerhört.

Där vi bor finns mycket vatten. Det finns flera stora sjöar, det går en stor kanal till där vi bor och på väg till och från stan/jobbet så behöver man åka över x antal broar som går över vatten. När vi precis hade flyttat hit kunde jag komma på mig själv med att sitta och spänna mig varje gång jag körde över en bro. Jag gjorde aldrig en omkörning på en bro och när det var halt tog jag det extra lugnt för "jag ville absolut inte vara med om en olycka över en bro". Då och då funderar jag över "vad gör jag om något händer och jag åker i vattnet med bilen?" och "vad gör jag om något händer och VI åker i vattnet med bilen?".
Klara mig i vatten i sig tror jag att jag skulle klara bra, men när man sitter fast i en bil? Jag tror att jag är bättre än R på att simma, men hur snabbt vattenfylls en bil? Hur lätt är det att ex. sparka sönder en bilruta inifrån? Hur gör man med en försvarslös bebis? Vi pratade om det senast häromdagen jag och R. Han sa att han antagligen skulle försöka tänka på att dra ner rutorna det första han gjorde för annars kanske elen pajar, men då vattenfylls ju bilen också snabbare. Kyla och mörker gör situationen dessutom ännu värre. Rädda sig själv, och försöka rädda någon annan när man inget ser. Varken under vattenytan eller ovanför.

Jag hoppas ju givetvis att detta aldrig händer mig, men jag har svårt att släppa tanken och OM det någon gång händer så kanske jag har lättare att resonera rationellt ifall tanken redan slagit mig, innan det händer. Djupa tankar här en onsdag... :-) Har du någon rädsla?

Nyfödda faller ur sängen

I många tidningar senaste dagarna har det stått om Akademiska sjukhuset i Uppsala där de infört en ny rutin som innebär att nyfödda inte längre får sova i mammas säng på BB. Nu har cheferna där dock backat eftersom att de trots allt tycker att fördelarna överväger nackdelarna. På sjukhuset hade jag aldrig gått med på att inte få ha min bebis nära, men jag förstår precis vad de menar...

För ett par månader sedan ramlade nämligen Olivia ur vår säng. Det var när hon fortfarande sov i vårt rum. Hennes säng stod på min sida med ena långsidan öppen mot min madrass, men efter att R gått till jobbet hamnade vi av någon anledning på hans sida av sängen. Jag ammade och somnade, som jag i princip alltid gör. I sömnen vände hon på sig och ramlade ner på golvet nedanför. Det gick på en millisekund, och hon blev jätteledsen men det gick snabbt över.

Igår hände det igen...
Hon sover numera hela natten i sitt rum, vilket vi är överlyckliga över! Men framåt kl 5-6 kommer hon över till vår säng och ammas, och får sedan sova vidare ett par timmar till där. Eftersom att hon inte sover hos oss längre så står inte heller hennes säng på min sida av sängen och "stoppar" upp, men detta har jag tänkt på efter förra gången. Varje kväll innan jag lägger mig numera så lägger jag alltid filten och prydnadskuddarna vi har på sängen dagtid nedanför min sida så igår landade hon i alla fall relativt mjukt. När R går till jobbet brukar han också "bulla upp" på sin sida med sitt täcke, kuddar och prydnadskuddar.
Olivia blev fortfarande ledsen, mest av chock skulle jag tro eftersom att hon vände sig om i sömnen och antagligen vaknade av att hon ramlade.


Dessa två händelser (speciellt den första) gjorde att jag då kände mig som världens sämsta mamma! Förra gången pratade jag om det med mina vänner som har barn och det var flera som då berättade att de upplevt precis samma sak, så det verkar inte vara särskilt ovanligt. Men vad kan man mer göra åt saken? Förutom som jag, lägga mjuka saker på golvet.
En av mina vänner hade bullat upp på båda sidor av sängen och skulle bara lite fort gå på toaletten medan hennes (krypande) bebis sov. Helt plötsligt hör hon en duns, trots att hon trodde det skulle vara (relativt) "safe". Det säger sig självt att man kan sluta amma liggandes och att man kan sluta ha barnet hos sig i sin säng helt och hållet, men som säkert många andra upplever jag att det kanske inte alltid är så enkelt.
Någon som har fler tips? Hur gör ni för att gardera er?

Långsam måndag

Igår var det molnigt och ruggigt ute så jag och Olivia tog en mysdag bara hon och jag, och stannade inne.
Olivia hann med ett par tupplurar, härjade runt i vardagsrummet, lekte med mammas handväska, provade pappas korvstroganoff i "burkform" och utforskade sitt eget rum från hörn till hörn.

För det mesta lekte vi tillsammans på golvet men jag hann under dagen även se ett par avsnitt av "Allt för Sverige". Jag är helt kär i det! Jag har alltid haft en dragning till släktforskning så det programmet fascinerar mig något oerhört. Jag har kollat upp att bli medlem på Ancestry.se, men det var rätt dyrt. Kanske kan önska mig det i 25-års present?

Helgen

I lördags efter att vi kört hem från Sthlm, lämnat av David & Manda och hämtat vår lilla älskling hos hennes mormor åkte vi hem och bara myste. Olivia och hennes pappa somnade nästan direkt på soffan. På kvällen kom David och Johan och åt middag med oss. Den blev en sen kväll då vi avslutade middagen med att se filmen "Savages" tillsammans. Den var faktiskt riktigt bra!

Söndagen varvades med mys och fix här hemma till en början. På e.m. begav vi oss in mot stan, lämnade Olivia hos hennes moster och mötte sedan upp Carro, Ferial och Johan för att se senaste och sista Twilight-filmen. Jag har alltid gjort så att jag sett filmen först och läst boken efteråt så jag har inte läst den sista än men nu längtar jag mer än någonsin!

När man minst anar det...

Snygg Only-jacka, 429kr på Nelly.se. Only säljs väl även på Vero Moda va, eller är det Vila?

Den här typen av armband har jag letat efter! För ett par veckor sedan upptäckte jag att en av mammorna i min föräldragrupp gör och säljer dessa. Det svarta för 250kr och det rosa för 300kr. Riktigt fina, och man hittar dem på Nicas Design.

Den här klänningen från MQ skulle sitta fint med några läckra accessoarer till jul/nyår. Så klassiskt vacker!

Språkrör för Viktväktarna

Jennifer Hudson har gjort ett enormt jobb med att bli av med sin övervikt (med Viktväktarna), och ändå har hon lyckats behålla sina vackra kurvor. En eloge!

Hej tant!

Den här looken var ingen höjdare. Inte ens för Victoria Beckham.

Veckan som varit

Förra veckan var ju lite lätt rörig så bloggandet fick hamna i andra hand, men nu ska vi se ifall jag kan sammanfatta fram till helgen lite.

I måndags var jag på säljutbildning i Norrköping hela dagen så Olivia fick vara med mormor. Hon fick bl.a. följa med mormor till jobbet och verkade ha trivts bra. Det här mms:et kom under dagen:

Pappa R var på konferens i Sthlm tis-tors, men hade tagit fel på dagarna så det blev så att vi skiljdes åt redan på måndagen. Jag och Olivia sov hos mormor och mofar Ove mån-ons. På tisdagen passade vi på att hänga i salongen lite och sedan äta middag på stan med Carro. 

På onsdagen hann vi bara mysa lite på morgonen sedan var det dags att bege sig hemåt eftersom vi skulle få besök. Det var dags för julbak tillsammans med lite mammor och bebisar från vår egenstartade föräldragrupp. Full rulle var det, och jättetrevligt!

Och när jag ser dessa bilder längtar jag mer än någonsin efter att ha möjlighet att renovera köket. Det har så otroligt mycket potential, men ser verkligen ut som ett gammalt dagiskök från 90-talet.

Senare på kvällen kom Dessi förbi och hade med sig både middag och en present. Vad glad jag blev! Sedan sov hon över hos oss, och som tur var så vaknade hon inte av Olivia på natten. Sa hon i alla fall. :-)

Torsdagen spenderade jag och Olivia hemma och bara slappade. Medan Olivia lekte på sitt rum fick jag tid att börja bläddra genom boken jag fick av Dessi, Sofi Fahrmans träningsbok "Bodylicious". Än så länge (har inte hunnit läsa hela) så tycker jag att den är mycket inspirerande! Ser fram emot att läsa mer.