Min stora rädsla

Förutom rädslan att något ska hända R, Olivia eller någon annan ur min familj så finns det en annan sak som kan skrämma ihjäl mig. Det här: "Britt, 74 - Räddades ut ur sin bil av dykare"

Vatten har alltid varit ett element jag respekterat något oerhört. Innan jag började arbeta som simskolelärare så var jag inte alls särskilt "självklar" kring vatten och ville knappt doppa huvudet. Idag har jag inga som helst problem med vatten. Jag kan kanske inte hålla andan i all evighet och jag kan inte heller titta under vattenytan men jag trivs och upplever inte direkt några andra hinder. Vatten är roligt! Men jag respekterar fortfarande vatten något oerhört.

Där vi bor finns mycket vatten. Det finns flera stora sjöar, det går en stor kanal till där vi bor och på väg till och från stan/jobbet så behöver man åka över x antal broar som går över vatten. När vi precis hade flyttat hit kunde jag komma på mig själv med att sitta och spänna mig varje gång jag körde över en bro. Jag gjorde aldrig en omkörning på en bro och när det var halt tog jag det extra lugnt för "jag ville absolut inte vara med om en olycka över en bro". Då och då funderar jag över "vad gör jag om något händer och jag åker i vattnet med bilen?" och "vad gör jag om något händer och VI åker i vattnet med bilen?".
Klara mig i vatten i sig tror jag att jag skulle klara bra, men när man sitter fast i en bil? Jag tror att jag är bättre än R på att simma, men hur snabbt vattenfylls en bil? Hur lätt är det att ex. sparka sönder en bilruta inifrån? Hur gör man med en försvarslös bebis? Vi pratade om det senast häromdagen jag och R. Han sa att han antagligen skulle försöka tänka på att dra ner rutorna det första han gjorde för annars kanske elen pajar, men då vattenfylls ju bilen också snabbare. Kyla och mörker gör situationen dessutom ännu värre. Rädda sig själv, och försöka rädda någon annan när man inget ser. Varken under vattenytan eller ovanför.

Jag hoppas ju givetvis att detta aldrig händer mig, men jag har svårt att släppa tanken och OM det någon gång händer så kanske jag har lättare att resonera rationellt ifall tanken redan slagit mig, innan det händer. Djupa tankar här en onsdag... :-) Har du någon rädsla?