Så här håller det på...
Igår kom vi i alla fall i väg en sväng på kvällen. Medan R tränade så mötte vi upp min mamma och lillasyster på Tornby för julshopping. Fick 4st julklappar inhandlade och maaaassor av mat på Maxi. Men det är likadant där, det måste pausas för blöjbyte och kvällsmat alt. mellanmål och så kanske man får en tjurig bebis, då behöver det finnas utrymme och tid för det. Jag är dock glad över att ha ett barn som är van vid sin vagn, trivs väldigt bra i den och som är van vid att vara i farten.
Det här är absolut inget jag upplever som jobbigt på något sätt men det är intressant att se hur man förändras som person när man får barn.
Olivia är nr 1. Punkt. Jag är jättevirrig med många andra saker just nu ex. svara på sms (om jag inte har möjlighet att svara direkt), jag förlägger saker (allt möjligt! Nycklar, mobil, nappar...), glömmer ringa upp folk m.m. Många av mina vänner har fått lida, det känns som om jag aldrig hör av mig till ngn (men jag tar för givet att mina vänner har förståelse) och ibland har jag svårt att ta beslut så jag låter R bestämma åt vår lilla familj i stället.
Men är det verkligen så konstigt? Jag håller koll på Olivia. Hur hon mår och vad hon behöver. Allt annat känns inte lika viktigt just nu. Allting det här året är "det/den första" vad gäller henne och jag vill bara njuta. Första tiden med henne har redan gått för fort och jag vill inte känna stress eller press. Vi tar det i vårt tempo.
Bilderna nedan:
Försöker få i Olivia hennes pappas hemlagade mat, och den nya overallen. Den vi ärvde var aaaalldeles för stor! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar