Sista veckan! Nu har vi klarat av 39 fulla veckor, och går då in i vecka 40. Om den här bebisen "bara" kunde pallra sig ut nu!
Vardagen är oerhört frustrerande att ta sig igenom nu. Sover dåligt OCH går på toa 2-3ggr/natt, får ont i magen och i ljumskarna när jag rör mig i sängen. Har jätteont i ljumskarna hela tiden nu (det jag var sjukskriven för) och det smärtar så fort jag ska ta ett steg framåt.
Jag har svårt att andas, dels för att magen tar sådan plats men också pga den här jäkla förkylningen som inte vill släppa. Ont i halsen till och från, slemmig i halsen till och från och snorig/täppt i näsan till och från. Nu börjar dessutom tiden för att använda läkemedlen gå ut. HJÄLP!?
Jag är ständigt sötsugen och jag har ingen ork till något. Snälla bebis kom uuuuut!
Tog en bild på magen nyss. I mjukiskläder och sportbh, vad het jag känner mig... Men den här dagen har verkligen gått ut på att slappa så mycket som möjligt och göra så lite som möjligt. Gick och la mig efter att ha lämnat O på förskolan vid kl 9 och vaknade igen strax efter kl 12. Det kliade i fingrarna att då fixa med disk och tvätt, men nej! Jag tvingade mig själv att låta disken stå kvar på diskbänken, stängde dörren till tvättstugan och valde att blogga detta efter lunchen i stället. :-)
Olivia har för övrigt fastnat för namnet John till sin "illeblo". Så pass att hon pratar om honom med det namnet. Hon pratade om "John" hemma häromdagen och när jag frågade vem John var svarade hon "illeblo" och klappade min mage. Igår när jag lämnade henne på förskolan nämnde jag för dem att OM hon pratar om en John så... Och idag när jag lämnade henne berättade dem att hon faktiskt hade gjort det. Unge! :-D
Namnet är inget vi direkt tjatat in i huvudet på henne heller men det var väl lättast språkmässigt för henne av alla förslag och därför fastnade det. Finns en video på mitt Instagram-konto där vi har lite kul med namnförslagen.
Jag gillar namnet och det betyder något för mig. Robert å andra sidan föredrar ett annat men jag tror att det faktum att O inte släpper John börjar få över Robert på hennes sida. Vi får se. Inget är spikat fören lillebror är här. Och vem vet, oavsett vad kvinnan som utförde ultraljudet sa så kan ju lillebror komma ut med en snippa. ;-)
Tänk att den där vackra magen kommer att resultera i ett litet barn. Känns konstigt att det kommer en till och antagligen en pojke. Vi väntar ju varje dag och blir fundersamma varje gång du ringer. För din skull hoppas jag att väntan snart är slut:-)
SvaraRaderaMamma/Mormor