måndag 29 september 2014

Lillebror har gjort entré!

Strax efter kl 10 igår kom han till världen. Första värken kom strax efter kl 03 och vi kom in till förlossningen runt kl 09 så det gick minst sagt fort. Det tackar jag för!

Han är dock stor för sin ålder, 52cm och 4450g, så vi ligger på Special-BB för kontroll men hoppas kunna få åka hem ikväll. Vi får se.

Snart kommer storasyster och hälsar på. :-)

söndag 28 september 2014

Holy water

Och så har vattnet gått... OCH jag hann ur sängen! :-D Jag som tänkt "visst fan vore det typiskt om vattnet gick i vår 1år gamla säng". 

Förlossningen är kontaktad, tid för kontroll är bokad och värkarna kommer med ca 10min mellanrum. Helt sjukt att det här är något man längtar efter...

Är det nu det händer?

Jag var tvungen att googla men jo, slemproppen har gått. Strax efter kl 03, nu är kl ca 04,30. Men det behövde visst inte betyda något, den kunde gå flera veckor innan förlossningen tydligen. Men jag har precis laddat ner en värktimer för det verkar onekligen som att det kan vara dags. "Mensvärken" känns och den har kommit ca 10ggr nu.

Jag har inte väckt Robert. Känns onödigt med tanke på att det inte är säkert att det är skarpt läge och oavsett så lär det ju ta lite tid. Dessutom har ju han Olivia att fokusera på om det väl är på gång.

Spännande är det hur eller hur! Hoppas att det är nu det händer.

lördag 27 september 2014

Kommer han snart!?

Förra helgen fixade vi till den här lilla hörnan i hallen på övervåningen. Vi gav bort en tv som ändå bara samlade damm hemma innan flytten. Sen fick vi trots det en slant som tack och för den kunde vi fixa till det här när vi insåg att en tv-hörna på övre plan kunde vara bra. 

För hela denna hörna betalade vi själva 100kr. Tv-bänken är gamla sittbänken från hallen som jag ändå tänkt göra mig av med men här duger den. Sen hittade Robert en tv genom en vän, som dessutom var nyare än den vi skänkte bort och soffan hittade jag för en extremt billig peng på Blocket. Pläden och kudden hade vi redan undanlagda i ett skåp.

Tanken är att hörnan är perfekt för ex. Olivias tidiga mornar (kl 5,30 om jag har otur) då jag kanske är fast kvar i sängen med en ammande bebis och Olivia inte nöjer sig med att stanna kvar på övervåningen utan vill ner till morgon-Bolibompa.


I övrigt går dagarna nu mest ut på att vänta ut lillebror (3 dagar kvar till BF). Jag sysselsätter mig med att vila så mycket jag bara kan. Kroppen visar också att den verkligen behöver det eftersom jag verkar kunna sova hur mkt som helst. Idag sov jag och O 3h tillsammans efter lunch. Häromdagen gick jag och la mig direkt efter att ha lämnat O på förskolan kl 9 och vaknade inte fören kl 13,20. Men jag sover ju å andra sidan riktigt kasst på nätterna. :-/

När jag inte sover om dagarna så är min nya hobby att handla begagnat på Bloppisar och Tradera. Olivia har vuxit ur vinteroverall och vinterskor så det har hon fått "nytt". 


Lillebror har bl.a. fått en tomtedräkt. Vad kan jag ha betalat... 50kr?


Min förkylning håller i sig men jag har fått trappa ner med medicinerna till mitt stora förtret. Förkylningen är långt ifrån över (tror graviditeten i sig gör att den håller i sig) men tiden för att få använda ex. nässprayen har gått ut. Mycket té med honung blir det.


Olivias inskolning på "nya dadiset" är nu färdig och hon trivs toppen! Hon har hittat en flicka hon trivs lite extra bra med men önskar att de kunde vara ute mer. Hon pratar om att hon vill gå ut varje dag på väg dit men två av dagarna den här veckan har hon inte varit ute på förskolan alls. Hon visar tydligt att hon är väldigt "för sig" och får mycket beröm för sin självständighet. 

Hon överraskar oss på olika sätt varje dag och jag är så otroligt stolt över henne! Jag smälter varje gång hon säger "jag älskar min mamma" (och kramas samtidigt) och hon blir bara mysigare och mysigare. Ska ge bamsekramar- och pussar och vill mysa med mamma/pappa i soffan. På morgonen när hennes pappa gått till jobbet har hon flera ggr kommit till mig med sorgsen ton och sagt "jag ledsen", "jag med åka pappa jobbet", "mysa pappa soffan" och så snyftar hon lite.
Det är en alldeles underbar unge vi har och jag försöker njuta av varje ensam stund! Så mycket kärlek...

onsdag 24 september 2014

Vecka 40!

Sista veckan! Nu har vi klarat av 39 fulla veckor, och går då in i vecka 40. Om den här bebisen "bara" kunde pallra sig ut nu!

Vardagen är oerhört frustrerande att ta sig igenom nu. Sover dåligt OCH går på toa 2-3ggr/natt, får ont i magen och i ljumskarna när jag rör mig i sängen. Har jätteont i ljumskarna hela tiden nu (det jag var sjukskriven för) och det smärtar så fort jag ska ta ett steg framåt. 
Jag har svårt att andas, dels för att magen tar sådan plats men också pga den här jäkla förkylningen som inte vill släppa. Ont i halsen till och från, slemmig i halsen till och från och snorig/täppt i näsan till och från. Nu börjar dessutom tiden för att använda läkemedlen gå ut. HJÄLP!?
Jag är ständigt sötsugen och jag har ingen ork till något. Snälla bebis kom uuuuut!

Tog en bild på magen nyss. I mjukiskläder och sportbh, vad het jag känner mig... Men den här dagen har verkligen gått ut på att slappa så mycket som möjligt och göra så lite som möjligt. Gick och la mig efter att ha lämnat O på förskolan vid kl 9 och vaknade igen strax efter kl 12. Det kliade i fingrarna att då fixa med disk och tvätt, men nej! Jag tvingade mig själv att låta disken stå kvar på diskbänken, stängde dörren till tvättstugan och valde att blogga detta efter lunchen i stället. :-)


Olivia har för övrigt fastnat för namnet John till sin "illeblo". Så pass att hon pratar om honom med det namnet. Hon pratade om "John" hemma häromdagen och när jag frågade vem John var svarade hon "illeblo" och klappade min mage. Igår när jag lämnade henne på förskolan nämnde jag för dem att OM hon pratar om en John så... Och idag när jag lämnade henne berättade dem att hon faktiskt hade gjort det. Unge! :-D 
Namnet är inget vi direkt tjatat in i huvudet på henne heller men det var väl lättast språkmässigt för henne av alla förslag och därför fastnade det. Finns en video på mitt Instagram-konto där vi har lite kul med namnförslagen.
Jag gillar namnet och det betyder något för mig. Robert å andra sidan föredrar ett annat men jag tror att det faktum att O inte släpper John börjar få över Robert på hennes sida. Vi får se. Inget är spikat fören lillebror är här. Och vem vet, oavsett vad kvinnan som utförde ultraljudet sa så kan ju lillebror komma ut med en snippa. ;-)

måndag 22 september 2014

Bugaboo Donkey

Nu har vi hunnit använda vår Bugaboo Donkey i mono-läge (ett barn) ett tag och den är toppen! Idag satte jag på lillebrors del eftersom den ändå är så lätt att ändra tillbaka från duo till mono om vi skulle behöva och det ju faktiskt bara är en vecka kvar till BF (beräknat förlossningsdatum). 
Olivia var snabb med att provsitta även detta utförande!

Den lilla fisken

De senaste två badtillfällena har Olivia fått bada med endast pappa. Rent kroppsligt känns det som världens projekt att åka och simma för min del så jag sitter hellre på kanten. Kanske är det bra träning för henne med... Sen FÅR jag ju inte bada första veckorna efter förlossningen utan måste sitta på kanten med lillebror.


lördag 20 september 2014

Kom ihåg denna dag!

Idag var dagen... Dagen då Olivia för första gången sa "Jag älskar mamma". Jag hade sagt "jag älskar dig, mamma älskar dig mest av allt i hela världen!", precis som jag gör varje dag, och då kom det... "Jag älskar mamma". Min finaste finaste dotter, underbara unge!

Foto: Desiré Östergren

tisdag 16 september 2014

Att föda barn förkyld...

Nu är jag extremt trött på att vara gravid. Lillebrors säng står redo intill min och det är ju gulligt MEN det var maken som envisades med att vi skulle ställa dit den redan förra helgen eftersom han ville "vänja sig" vid att sova på "fel" sida. Ungefär 10ggr/dygn så förbannar jag det faktum att jag gick med på det. 

Idag när vi sov med O i vår säng på dagen la jag mig för enkelhetens skull på hans sida och när de två sedan anslöt var det ju bara min sida kvar. När HAN sen skulle resa sig ur sängen höll han på att inte komma ur! "Tänk då hur det är för mig!", skällde jag på honom. Ont i fogar (ljumskarna), halsbränna, alltid akut kissnödig när jag ska ur, delade magmuskler och en stenhård kalaskula framtill. Utöver den där jäkla sängen som står i vägen.

R sa faktiskt idag: "Helt sjukt vilken stor mage du har!". JO TACK!

När Dessi var här förra veckan fick jag hjälp att "pimpa" lillebrors rum lite. Bollar från IKEA och superfina vimplar som Manda sytt.


En sak som också är väldigt jobbig är mina händer och fötter. Fötterna är som tegelstenar och fingrarna är som grillkorvar. Händerna är dessutom stundtals "reumatiska" med värk, domningar och svårigheter att knyta nävarna.

Nu är det i alla fall två veckor kvar. Två veckor som jag hoppas innerligt att det inte blir en enda dag mer utav! För min del får lillebror gärna hämta inspiration från Leia och komma tidigare. Jag har ju hört att det ska vara halva grejen, att mamman ska vara extremt jäkla less på läget så att hon är riktigt motiverad inför förlossningsarbetet men nu börjar det kännas som tortyr. Om män bara visste vad en gravid kvinna går igenom, det är helt otroligt.

Mitt i allt har jag åkt på en förkylning med. När jag födde O var jag i slutet av en förkylning och hade bl.a. världens hosta. Det var det allra värsta. Att hosta mig igenom tiden efter förlossningen... Jag hade aldrig insett hur mycket man faktiskt använder de privata delarna när man hostar. Fruktansvärt!

Och nu verkar det ju inte bättre än att jag får föda barn förkyld denna gång med. Täppt i näsan, ont i huvudet, rejält ont i halsen och fullt av skit i bihålorna från och till. Och så får man som gravid inte använda ens hälften av de läkemedel man kanske är van vid. Känns som om jag har ett halvt apotek bredvid sängen.

Den här tjejen är min inspiration för kommande året. Om någon vet vem det är och ifall mamman ifråga har Facebook/Instagram/blogg så får ni gärna hojta!

måndag 15 september 2014

Olivia utvecklas

Samtidigt som det händer massor i våra liv händer ingenting.

Lillfröken utvecklas som in i den. Det är oerhört mycket 2årstrots just nu. Samtidigt som vi bråkar en del är det väldigt mycket kärlek.

Stor tjej på många sätt nu. Drar gärna sin egen vagn och vill göra allt själv.

Vill gärna vara "yyyte".

Har fortfarande Manda & Davids lilla Alexia som favorit.

Kör gärna bil (Bobbycar) och cykel i nya trädgården.

Förra veckan gjorde hon sin sista dag på gamla förskolan. Det känns otroligt vemodigt för mig då den är så bra på alla sätt och vis men hon verkar ta det bra. Enda anledningen till bytet är att den nya ligger ett stenkast från nya huset och den gamla ligger 15min bort med bil, åt ett håll som dessutom är "fel".

Idag var första inskolningsdagen på nya förskolan och jag märker redan stor skillnad. Den gamla var privat, den nya är kommunal. Jag har aldrig upplevt personalbrist på den gamla förskolan men redan idag på den första inskolningsdagen fick jag höra, "vi fick ingen vikarie idag". Eh, say what!? Vadå inte fick? Nu har jag fått det förklarat för mig hur det hela hänger ihop, men är det här något Linköpings föräldrar bara accepterar?

En liten avskedspresent till personalen.

En spexande Olivia.

Varje dag försöker vi få till en lur tillsammans. Jag har varit föräldraledig helt i en vecka nu och dessa stunder på e.m. när vi sover 1-2h ihop är underbara!

Min älskade fina lilla stjärna!

tisdag 9 september 2014

Föräldraledig vecka 38

Beroende på hur man räknar så kan man säga att jag nu är i vecka 38. Jag har gått 37 fulla veckor (20 dagar kvar) och jag är nu helt föräldraledig. Olivia går sin sista vecka på världens mest underbara förskola och nästa vecka börjar inskolningen på den nya som ligger ett stenkast från nya huset.

Nya huset förresten. Vi har nu bott här i lite mer än två veckor, och först NU börjar jag komma ifatt med tvätten i tvättstugan. Nya huset har ingen torktumlare och vi har bara en torkställning. Jag ska köpa en till torkställning imorgon, i väntan på att vi slår till på en begagnad torktumlare. Så om du känner någon som säljer sin... I övrigt trivs vi jättebra! Området är lugnt och skönt, vi har redan hunnit njuta av trädgården och uterummet, och allt är i ordning inför lillebrors ankomst.

Lillebror är efterlängtad! Olivia pratar mycket om lillebror och min kropp är mer än redo att få bli sig själv igen. Halsbrännan, svårigheterna att ta sig ur sängen och soffan, inga kläder som passar, svårt att andas, tröttheten osv osv osv...
Fick hem Olga Rönnbergs bok "Träning för nyblivna mammor" igår. Den verkar bra! Men jag har inte läst tillräckligt för att kunna recensera den än. Jag funderar mycket på det här med att komma i form efter graviditeten. Med facit i hand så sket jag ju i att komma i form efter Olivia (hade ca 10kg kvar när jag blev gravid igen), men den här gången bara måste jag. Mitt mål är att inte behöva känna mig tjock när jag går tillbaka till jobbet. Vilket innebär att jag har ca ett år på mig. Inga ursäkter den här gången. Jag tänker att vi ska få vara i vår bubbla en månad ungefär. Sen måste jag sätta fart med promenader, mycket vatten och hälsosam kost för att senare öka tempot.

Den fina bilden är från min babyshower som mina fina vänner anordnade för ett par veckor sedan. Dessi passade på att ta lite gravidbilder och förhoppningsvis kan jag snart visa fler bilder. Jag rekommenderar verkligen Desiré för alla som behöver en fotograf, oavsett vad det gäller.

tisdag 2 september 2014

Graviditeten: 36 veckor

Nu har vi klarat av 90% av graviditeten. Den siffran känns bra! Imorgon har vi klarat av 36 fulla veckor och går då in i v37. Det är siffror jag drömt om senaste månaderna.

I helgen fixade vi lillebrors rum. Vi satte ihop en garderob och packade in kläder, vi satte ihop skötbordet och packade upp där, vi fixade spjälsängen och bäddade den och jag rullade upp varenda blöja från blöjtårtan jag fick på babyshowern (bilder jag hoppas kunna visa snart, så fort jag fått dem av Dessi).

Det märks på kroppen att det är nära nu. ALLT är jobbigt. Fötterna och händerna är som klumpar av all vätska, halsbrännan är djävulsk (även om jag sluppit den idag), magen bjuder på så rejäla sammandragningar att jag måste kissa hela tiden, jag kissar 1-2ggr/natt, jag har svårt att andas stundtals, jag har nästäppa, jag har svårt att ta på mig strumpor och svårt att hjälpa Olivia med hennes skor, jag är ständigt hungrig och inatt vaknade jag av att jag var nära att spy (?). Jag hann sätta mig upp och vakna till så att jag kunde kontrollera det men vad obehagligt det kändes!

Jag jobbar veckan ut, sen är det dags att vila på riktigt. Jag har verkligen pushat mig själv och kroppen senaste tiden och det märks att det inte är bra. Snart börjar Os inskolning på nya förskolan med. Känns bra att ha henne nära hemmet och att slippa köra bil till förskolan. Men ujuj vad hon kommer att sakna sitt "daadis".

måndag 1 september 2014

Blogg med ledsamt besked

Förr följde och läste jag säkert 25 olika bloggar per dag. En del kända kvinnor (enbart kvinnor av ngn anledning, inser jag först nu) och många helt vanliga kvinnor. Idag har jag inte längre varken tid eller ork. Några få tittar jag in till varje dag fortfarande, men de flesta läser jag någon gång i veckan och många har jag slutat läsa helt.

En blogg jag följt sedan den startade är Magdalena Graafs blogg. Jag har alltid varit fascinerad av henne, ända sedan Graaf Sisters-tiden. Jag läste alla tidningsartiklar jag kunde komma åt, jag drömde om att vara hennes barns barnflicka, och när hon började blogga hurrade jag! Alla bloggar jag läser är väldigt privata och skribenten bjuder på sig själv. Någon som verkligen bjuder på sig själv är just Magdalena. Detta gör också att man (jag) får känslan av att känna henne på riktigt. I det här fallet känns det alltså som att Magdalena är en vän, en vän jag känt länge.

Nu hade jag inte varit inne på hennes blogg på någon vecka och av en ren slump la jag märke till några kommentarer på Katrin Zytomierskas Instagram när jag bläddrade genom mitt flöde. Kommentarerna handlade om Magdalenas son. 
Hennes son, runt 20år är en lagom doldis i hennes blogg. Han är vuxen och vill med största sannolikhet ha ett eget privatliv. Brukar vara så med de flesta bloggare som har vuxna barn. Har man läst Magdalenas bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" så känner man sig engagerad även i hennes son. Jag själv tycker det är väldigt kul att se när det går så bra för folk.

Jag fattade inte vad kommentarerna syftade på, vad hade jag missat? Hade Magdalena förlorat ett barn, hade hon fått missfall? Jag hann bara in på bloggen och genast fattade jag. 
En tragisk olycka har tagit hennes stora sons liv. Det känns som om någon jag känner på riktigt har gått bort, tårarna sprutar!
Magdalena ber i sin blogg att folk ska låta henne vara i fred och att media ska låta bli att spekulera i vad som hänt. Det verkar som att media har respekterat hennes önskan. Det känns bra.

Jag hoppas nu innerligt att Magdalena har familj och vänner som tar hand om henne (hon verkar ha ett väldigt bra skyddsnät och en omtänksam stor familj) och att hennes yngre söner har familj, vänner och personal från skolan och förskolan som hjälper dem att hantera denna oerhört ofattbara tragiska händelse som kommer sätta stora spår i deras liv. Deras storebror...