Lilla Stadsfestloppet

Den allra bästa fördelen med att jag har haft en rätt intensiv vår och sommar ur träningssynpunkt är att Olivia har fått upp ögonen för det också. Hon har fått springa med mig vid kanalen, hon har hängt med till Friskis medan jag tränat och hon har följt med och kört ett Friskis-pass utomhus i Trädgårdsföreningen. När jag sprang Stadsfestloppet var hon besviken över att hon inte fick springa med mig och hon var den som hejade allra mest när jag kom i mål. 

I samma veva upptäckte jag att det även anordnades ett Lilla Stadsfestloppet och frågade därför Olivia om hon ville springa det. Det ville hon såklart, och hon fick även med sig sin bästis Emma. Vi köpte träningskläder till henne, vilket hon velat ha ända sedan hon började i showdans i januari och uppvärmningen hölls av en av programledarna från Bolibompa. Mycket bra start med andra ord! Barnen skulle springa 700m och eftersom våra flickor är så pass små så sprang jag med dem runt. De skrattade hela vägen runt och fick sedan efteråt varsin festis och korv med bröd. Olivia kommer definitivt vilja springa igen och jag älskar att jag fått henne intresserad av träning.

Stadsfestloppet

Jag inser att jag inte visat bilderna från Stadsfestloppet som jag sprang i somras!

I våras sprang jag Blodomloppet och klarade för första gången i mitt liv att springa 5km. Psykiskt så har jag alltid gett upp efter bara några hundra meter. Men jag fick i alla fall mersmak så i augusti sprang jag även Stadsfestloppet i Linköping. Jag sprang Blodomloppet i maj på 42,40 och när jag sedan sprang Stadsfestloppet i augusti förbättrade jag min tid avsevärt TROTS att jag blev tvungen att gå rask en liten bit på grund av håll från helvetet som vägrade ge med sig. Jag sprang i mål på ... 36,49 !!

Fotograf: Fredrik Petersson

Egna inspirationsbilder

Ibland går jag tillbaka och tittar på gamla bilder. Det är bra för då får jag ny inspiration till att fortsätta min viktresa. 

Jag har pendlat en hel del i vikt sedan tonåren. När jag började bry mig om min vikt vägde jag 68kg till mina då 174cm, var med i en modelltävling och fick höra att jag borde gå ner 5kg. Även om det någonstans lagrade sig så kunde jag ändå skaka på huvudet och inse att de var dumma i huvudet. När jag sedan skaffade mig min första sambo ökade siffrorna snabbt och när vi flyttade isär vägde jag 83-85kg. Jag hann bo ensam mindre än ett år, och när jag träffade R vägde jag 72kg. Jag var utan bil så jag cyklade var jag än skulle, hade slutat dricka läsk och eftersom matlagning var bland det tråkigaste jag visste så blev det mycket enkel mat och ibland hoppade jag över måltider för att jag var på språng. Inte bra!

2003? Tonåring och brydde mig inte om vad jag vägde.

2004, hade drömmar om att vara modell och var med i

Linköpings deltävling av Supermodel of the World.

Hösten 2008.

2008, samma kväll som jag träffade R.

Vintern 2008, när jag och R varit tillsammans ungefär två månader.

 2008 och årliga juldagsmiddagen.

 2009, strax efter att jag och R flyttat ihop på riktigt.

2011, när vi gifte oss. Då vägde jag som nu ungefär (82-84kg), men jag minns att jag kände mig tjock. Jag känner mig smalare idag än vad jag gjorde då. Men troligtvis beror ju det på att jag vid bröllopet nästan var på min högsta vikt, medan jag idag är på samma vikt men redan har gjort av med 30kg.

Jarnfrun på instagram

Några av de bilder jag den senaste tiden lagt upp på mitt "Jarnfrun"-konto på instagram. Vill man följa hur det går med Viktväktarna eller är intresserad av annat kring hälsa och träning så är det bara att lägga till mig där. 

Runkeepers inkompetens

Nu är det säkert en månad sedan jag på Blodomloppet i Linköping för första gången lyckades förmå mig själv att springa 5km i ett sträck. Jag var så otroligt stolt över mig själv då och det var en så häftig känsla. Tyvärr har jag inte gett mig ut sedan dess och jag har faktiskt varit kass på att träna överhuvudtaget sedan dess.
De senaste två veckorna har jag fuskat med maten också. Jag har låtit bli att räkna mina propoints vid två tillfällen á två dagar (och automatiskt räknat bort min veckobonus istället) och första veckan stod det still på vågen, medan det den här veckan visade +0,3kg. I måndags skulle jag ha gått på Friskis pass i Trädgårdsföreningen men makens arbete satte stopp för det, så i tisdags kväll efter att barnen nattats gav jag mig ut. Jag blev helt ställd när Runkepper berättade att jag sprungit 5km på 30min (?!). Jag som sprang Blodomloppet på 42min. Konstigt!

Men den turen gav mig mersmak och eftersom att makens arbete återigen satte stopp för mitt planerade pass i Trädgårdsföreningen så jag jag mig ut igen igår kväll, denna gång mest för att dubbelkolla sträckan. Eller hur... Enligt Runkeeper var då samma sträcka 1,1mil och jag hade visst sprungit på Roxen.

Så igår bestämde jag mig för att ta Dessis erbjudande och köpa hennes Fitbit Charge. Den är mer exakt och håller även koll på antalet steg plus en himla massa annat. Jag får den imorgon så på lördag beger jag mig ut igen.

Idag provade jag att gå exakt samma sträcka för att mäta den bara. Jag pausade några ggr för Olivia ville stanna och titta på båtar och någonstans på mitten stannade vi och lekte i en lekplats men när jag kom hem visade Runkeeper att sträckan var ca 4km. Jävla Runkeeper... Ska tamigtusan radera appen!

Nytt instagramkonto!

Nu har det hänt lite grejer på Instagram. Jag har tills igår haft mitt konto MrsFridaDorotéa på Instagram men jag har stängd profil av anledningen att jag vill kunna fortsätta vara privat med bilder jag kanske inte delar med mig utav någon annanstans. Därför har jag i princip enbart godkänt förfrågningar från folk jag känner eller känner till men varje dag får jag förfrågningar från okända människor som verkar vara intresserade av min viktresa.

Igår startade jag därför ett nytt konto, Järnfrun som är öppet. Samtidigt bytte jag namn på mitt gamla konto, Järnfrunprivat. Välkomna!

Med dagens resultat har jag nu gått ner 30,9kg och har endast 10,1kg kvar till min målvikt. Ny garderob, here I come! 

Mammaträning

Nu är mammaträningen slut för den här terminen men för några veckor sedan hade vi nytt sällskap. Jag fick sällskap av Veronica och John fick sällskap av Philip och Erik.

Blodomloppet 2015 Linköping

Jag hatar att springa. Jag har alltid tyckt att alla som springer är galna. Men nu har jag fattat grejen. 

Mitt mål med årets anmälan till Blodomloppet var att orka springa hela sträckan på 5km utan att stanna, och jag gjorde det! Jag sprang så sakta som jag bara kunde, stundtals så sakta att jag låg jämnsides med folk som powerwalkade. Men det gjorde mig ingenting! Jag hade ett mål, svinbra musik i lurarna och jag lyckades! När det var bara 100m kvar vågade jag öka takten och den biten... Vilken känsla! Jag var så stolt över mig själv. Sånt glädjerus! Jag hade världens leende på läpparna och gåshud på armarna. Tiden blev 42,40. 

Hur går det med Viktväktarna?

Jodå, det går så bra! Jag fortsätter att gå ner och jag väger nu i princip vad jag gjorde innan jag blev gravid med Olivia. Känns helt fantastiskt!

Förra veckans resultat:

Igår på gymmet med Dessi:

Nu är jag i färd med att dra ner på amningen också så nu när jag ska delamma blir jag av med 7pp/dag. Blir intressant att se hur det går! När jag slutar helt blir jag av med ytterligare 7pp/dag. Herregud...

Friskis & Svettis

Idag hängde jag på Dessi och Fredrik till gymmet. Vi tre tränade och Robert lekte med barnen i lekrummet under tiden. Jag besöker Friskis & Svettis varje vecka för mammapasset men idag följde jag med till gymmet. Jag har inte satt min fot på ett gym (om man bortser från grupp-pass) sedan innan jag fick Olivia så nu var det dags! Jag tycker att jag nu börjat tappa så pass mycket vikt att det är dags att träna styrka för att forma kroppen. Jag känner mig definitivt bortkommen på ett gym nu för tiden men Dessi och Fredrik fick agera mina personliga tränare och det var jätteroligt! Jag är nu så pepp att jag vill träna varje dag typ.

Efteråt åt vi lunch hos dem och Olivia var så nöjd som bl.a. fick mata deras djur.

Övre bilden stulen från Dessis blogg.

Hej och hå!

Dagarna flyger förbi och när jag nu tittar tillbaka på bloggen och inser att det är exakt en månad sedan jag uppdaterade senast är det nästan pinsamt. Så därför är det bara att lyda när min mamma sms:ar och säger att det nu är dags att blogga lite. ;-)

Det händer så mycket i våra liv just nu och jag bara njuter av all tid vi får tillsammans nu när jag är föräldraledig. Samtidigt som jag krigar med att inte plocka upp telefonen hela tiden när barnen är i närheten. Mailen, kalendern, Viktväktar-appen, Facebook, Instagram och så bloggen. Det gäller att tänka till.

Ett axplock av månadens instagram-bilder:

Min kropp 2005-2014

Efter att ha organiserat upp bland våra bilder hemma så blev jag inspirerad till att se hur min viktresa sett ut genom åren.

Första bilden är 2005 då jag var au-pair i England och jag vägde ca 73kg. Jag själv tyckte att de ca 5kg jag gått upp sedan jag skaffat seriös pojkvän var fruktansvärda och de bara skulle bort. Provade periodisk fasta för första gången. Det inser jag NU att det var vad jag gjorde... Häftigt!

Året var 2006 och jag både dansade bal, tog studenten och flyttade hemifrån. Här hade jag gått upp lite till, osäker på hur mkt. Jag var väl medveten om det och trivdes inte men jag vill minnas mig själv som lycklig.

Här vägde jag ytterligare några kilon, år 2007. Skulle tro ca 82kg till mina 176cm. Här började jag undvika att vara med på kort och på grund av en person i min direkta närhet började jag känna mig osäker på mig själv.

Dagen efter nyårsafton, men jag räknar den till 2008. Jag hade varit singel ett tag men precis träffat R. Vägde 72-74kg och var otroligt nöjd!

Här är vi på trancekryssning (fråga mig inte vad det är jag gör på bilden) 2009 och jag har börjat gå upp några kilon igen. Det var vår flytt och renovering av vårt första gemensamma boende som var startskottet. Sena kvällar renoverandes i nya lägenheten och hämtmat alldeles för ofta. Jag började tycka det var lite jobbigt (ex. trodde på fester att alla glodde och tyckte jag var tjock) men var fortfarande rätt nöjd. Hade det här varit idag hade jag velat ge mig själv en fet smäll så fort jag började tvivla på mig själv för en sekund.

Ytterligare några kilon och året är 2010. Vad jag vägde vet jag inte men det började säkert närma sig ca 80kg. Bilder på mig börjar bli mer sällsynta.

 I mitten av 2011 gifte vi oss och jag blev gravid med Olivia (tredje månaden på vänstra bilden). Då vägde jag ca 82-84kg. När hon sedan föddes 2012 hade jag gått upp 23kg och tappade ca 10kg direkt. Så på bilden från dopet (blå klänning) vägde jag säkert 97kg.

Sommaren 2013 på semester i Stockholm. Fortfarande samma vikt på ett ungefär och vill helst inte vara med på bild.

Nu i somras dvs 2014. Gravid med John och är tjockare än någonsin, typ. Fortfarande väldigt missnöjd men väldigt lycklig.

Jag kan konstatera att det inte är ett dugg svårt att nu hitta inspiration. Inte efter att ha gått igenom alla bilder vi har och sett hur verkligheten faktiskt ser och har sett ut. Flera av dessa bilderna är sådana bilder jag normalt sett absolut inte skulle ha visat upp för någon. Jag är otroligt kroppsmedveten, vet precis vilka vinklar som fungerar för mig och har tidigare varit nitisk med att visa upp "rätt" bild. Senaste åren har jag fått säga "fuck it" till mig själv när jag kollar ifall bilden på kameran/telefonen blev bra för inga bilder blir enligt min mening bra på mig själv. Bilder där hela jag syns är helt otänkbart. Det här är en av de saker jag ska förändra under 2015. 

Tidigare har jag tänkt saker som "ja, jag är tjock men jag orkar inte ta tag i det". Jag inser att jag verkligen blottat mig själv här nu, men det är precis vad som är meningen. Min tanke är att om jag gör detta så kommer jag aldrig kunna ge upp. Jag är en stark person som bara varit lat. Men nu är jag på riktigt trött på att vara tjock. Så är det bara.

Här händer det grejer!

Som jag skrev sist hinner jag inte riktigt med att uppdatera bloggen med allt som händer. Instagram kommer före i prioriteringslistan. :-)

Gällande vikten...
Jag var väldigt frustrerad över att inget hände på vågen. Hallå!? Jag väger ju alldeles för mycket jämfört med vad jag borde. Det borde vara jättelätt för kilona att trilla av. Men icke.
Så hux flux sent i onsdags kväll fick jag för mig att jag skulle anmäla mig till Viktväktarna. Utan att tveka anmälde jag mig och vilken skillnad det är!

Sammanfattat... Du får äta vad du vill men du blir tilldelad ett visst antal points per dag och måste fördela dem rätt. Jag helammar och bör därför inte gå ner mer än 0,5kg i veckan. Detta på grund av gifterna man då kan släppa ur sig i mjölken. Jag blir då tilldelad extra points för att se till att jag inte sabbar amningen och inte går ner för fort. Normalt vad jag har kunnat läsa mig till är typ 26-30 points. Jag som har många kilon som ska bort och som ammar har blivit tilldelad 51 points per dag. Allt eftersom att jag går ner i vikt kommer de tilldelade pointsen att minska. Varje vecka har man också 49 extra points som man kan välja att spendera hur man vill under veckan. Dessa points måste man inte använda upp, till skillnad från de dagliga pointsen, men OM man gör det så är det uträknat så att man ändå ska gå ner i vikt. Jag kommer försöka låta bli att använda dem.

Idag har jag till frukost ätit grekisk yoghurt med hallon samt en kanelknäcke med Bregott, till lunch spagetti och köttfärssås (enligt VV-recept), till middag potatisgratäng med fläskytterfilé och till kvällsmål/efterrätt kladdkaka (enligt VV-recept) med grädde. TVÅ portioner av det sistnämnda till och med! Och då har jag precis uppnått mina points för dagen. Helt sjukt.

Jag litar inte på den här "metoden" än och därför väger jag mig varje dag för att jag är rädd att vikten ska skena iväg utan att jag märker det. Men än så länge verkar det toppen (-1,4kg sedan i onsdags),  hoppas inte det beror på olika nivåer av vatten i kroppen bara. Hur detta ska gå ihop med att försöka gå ner i vikt men samtidigt äta på det här sättet är ett under för mig. Det går ingen nöd på mig kan jag i alla fall konstatera och det är väldigt ovant det här. Att jag måste äta mina tilldelade points varje dag går emot allt jag lärt mig. Att jag kan äta vad som helst likaså. Jag som senaste tiden försökt undvika ex pasta och ris. Nu är det helt plötsligt godkänt igen. Konstigt...

Men jag tänker ge detta en chans. Visar det resultat på vågen så är detta helt klart det rätta sättet för mig med tanke på att det inte är radikalt på någon sätt. Invägningsdag för mig är onsdagar, spännande!

Min tanke är att jag ska köra stenhårt VV även under jul och nyår. Återstår att se ifall det "går". Jag har i alla fall hittat en tabell där julmaten finns samlad med points färdiguträknat så jag ska försöka använda mig utav den så får vi se hur det går. Jag är peppad som attan!

Smal i tjock kropp

När jag ser den här bilden tänker jag många saker. Först tänker jag 

- "En smal tjej i ett tjockt yttre". Mer om det snart. 

Sen kan jag inte låta bli att tycka det är fascinerande. Hur ett skelett som är så litet kan hålla uppe allt det fettet utan att gå sönder. Tänk vad vår kropp i allmänhet står ut med. All skit som vi stoppar i våra kroppar. 

Jag älskar mat. Jag älskar socker. Och det syns på mig. Sockret är troligtvis den största boven för alla överviktiga. En del hävdar att socker är ett gift och att det borde förbjudas. Jag är inte tillräckligt påläst så jag kan inte uttala mig men klart är i alla fall att jag önskar att jag inte älskade socker. Jag önskar att jag inte glorifierade socker som jag gör

- "NU, nu är det snart lördag! Mmm, vad ska jag välja för onyttigt den här gången?". Nej! Tänket måste bort. Någon skrev att vi måste sluta använda sockret som belöning, köp ett par skor i stället. Det ska jag försöka ha i bakhuvudet. Skor... Mmm...

Tillbaka till "smal tjej i ett tjockt yttre". Det är så jag känner mig. Jag känner mig fortfarande skitsnygg! Från min synvinkel är jag snygg, trots ärren på magen efter graviditeterna, trots magen som putar ut som om jag fortfarande vore "lite" gravid. Det är först när jag kollar i spegeln, ser bilder på mig själv eller ska prova kläder som jag inser läget. Jag råkar vara tjock just nu och har tyvärr låtit mig själv vara det alldeles för länge men jag är ingen tjock person. Jag känner mig slankare än vad jag är och jag vägrar vara en sån där "tycka synd om mig själv-människa". Nu jävlar ska skiten bort!

Hälsoresan

Efter mitt inlägg "The hardecore truth" är det kanske på tiden för en uppdatering. Mina följare på Instagram får sig hela tiden uppdateringar men här på bloggen ligger jag efter lite.

- Dricka mer vatten skulle jag göra. Det har gått bra en del dagar men jag har inte haft någon struktur på det. Nu har jag dock bestämt att jag varje morgon ska ställa fram två enliters-flaskor på köksbordet och se till att de är slut på kvällen. Minst. Rumstempererat vatten är dessutom mycket lättare att få i sig än kallt. Låter som ett simpelt problem kanske men...
- Promenader skulle jag ut på varje dag. Förra veckan blev det tre dagar. Måndagen spenderade vi i pyjamas hemma jag och barnen, tis-tors var jag ute men sen kom helgen och "allt man vill hinna med" när maken är hemma. Skärpning på den fronten! Jag märker dock att kroppen reagerar på vissa saker. Foglossningen är kvar vilket gör att jag måste ta små steg och inte gå för fort. Men jag måste ut varje dag.
- Vad gäller kosten så har det gått bättre men inte bra. Inga "gå ner ett kilo i veckan-dagar".
Jag försöker ta det lugnt, inte bestraffa mig själv om något inte går bra utan mer försöker se vad som passar för just mig. Prova mig fram. Jag ska försöka använda appen "Life Sum" mer och skriva ner vad jag äter och hur jag rör på mig. Det gör att jag får struktur. Struktur är A och O för mig.
- Väga mig skulle jag göra varannan vecka, och det har jag gjort, men jag kan absolut inte hålla mig till endast det. Jag är livrädd för att lägga på mig mer och därför väger jag mig flera ggr i veckan. Det är som det är... Jag ligger efter planeringen gällande vikten, men det vet jag ju har med att göra att jag inte gått riktigt all-in än. Får se 1 december när nästa delmål är ifall jag uppnått det.

För att jag ska kunna lyckas den här gången har jag nu också försökt dra med mig min man. Han har också en del han behöver få bort. Kosten är den största boven och först nu verkar han förstå hur det ligger till. Jag har sagt att vi inte ska köpa hem en massa skit, vilket han då håller med om. Senast måndag förra veckan rensade jag kylen efter den helgen (kalas, fars dag m.m.) på bl.a. äppelpaj, vaniljsås och tårta.
Vad kom han hem med två dagar senare? Wienerbröd. Då fick han sig en känga. ;-) Men nu håller jag tummarna.

I helgen fick Olivia äntligen rida igen efter många månaders tjat, 

och här ser ni min nuvarande (icke)form.