Lilla Stadsfestloppet

Den allra bästa fördelen med att jag har haft en rätt intensiv vår och sommar ur träningssynpunkt är att Olivia har fått upp ögonen för det också. Hon har fått springa med mig vid kanalen, hon har hängt med till Friskis medan jag tränat och hon har följt med och kört ett Friskis-pass utomhus i Trädgårdsföreningen. När jag sprang Stadsfestloppet var hon besviken över att hon inte fick springa med mig och hon var den som hejade allra mest när jag kom i mål. 

I samma veva upptäckte jag att det även anordnades ett Lilla Stadsfestloppet och frågade därför Olivia om hon ville springa det. Det ville hon såklart, och hon fick även med sig sin bästis Emma. Vi köpte träningskläder till henne, vilket hon velat ha ända sedan hon började i showdans i januari och uppvärmningen hölls av en av programledarna från Bolibompa. Mycket bra start med andra ord! Barnen skulle springa 700m och eftersom våra flickor är så pass små så sprang jag med dem runt. De skrattade hela vägen runt och fick sedan efteråt varsin festis och korv med bröd. Olivia kommer definitivt vilja springa igen och jag älskar att jag fått henne intresserad av träning.

Stadsfestloppet

Jag inser att jag inte visat bilderna från Stadsfestloppet som jag sprang i somras!

I våras sprang jag Blodomloppet och klarade för första gången i mitt liv att springa 5km. Psykiskt så har jag alltid gett upp efter bara några hundra meter. Men jag fick i alla fall mersmak så i augusti sprang jag även Stadsfestloppet i Linköping. Jag sprang Blodomloppet i maj på 42,40 och när jag sedan sprang Stadsfestloppet i augusti förbättrade jag min tid avsevärt TROTS att jag blev tvungen att gå rask en liten bit på grund av håll från helvetet som vägrade ge med sig. Jag sprang i mål på ... 36,49 !!

Fotograf: Fredrik Petersson

Longing for Christmas

Jag verkligen längtar till jul. Hade det inte varit för att även jag förstår hur orimligt det är så hade jag redan nu börjat spela julmusik och julpynta hemma. Snö är vackert att titta på bara jag slipper skotta bort den. Jag hatar att frysa men älskar att mysa. Julen för mig är mys. Det är en mörk årstid men all julbelysning både inomhus och utomhus gör att den blir både ljusare och mysigare. 

Den här bilden hittade jag på Google och den är helt fantastisk. Allt med den är så otroligt vackert. Granen, blommorna, kransarna, dukningen... Jag älskar det!

Shopping

Jag är inne i en period då jag försöker hålla igen lite men att titta är gratis. Den här looken är jag helt kär i. En skjorta i den här stilen ligger härnäst på min inköpslista.

Men i övrigt är det mest träningskläder som fastnar på näthinnan just nu och sedan en tid tillbaka. Kari Traa är jag kär i men har inte införskaffat något än. 

Upp och hoppa!

Jag har en längre tid varit så himla duktig med promenader och med maten. Men senaste tiden har det gått utför. Det är inte alltid lätt, men det är en del av resan tänker jag. Jag påbörjade Kayla Itsines Bikini Body Program för två veckor sedan (?) men det rann snabbt ut i sanden. Det började nog med att jag tyckte det var lite för tufft och kände direkt motgången, sedan kom regnet vilket gjorde att jag helt tappade lusten för att gå ut och röra på mig överhuvudtaget. Det ledde till brist på energi och då försvann lusten till BBG-programmet.

Nu tänker jag så här... Jag har några veckor kvar tills jag i en veckas tid ska bo i bikini så tiden fram tills dess ska jag väl kunna finna inspirationen och peppen till att ge järnet med både kosten och träningen? Jag ska planera in träningen och jag ska se till att vara NOGA med räkningen av proproints. Har varit alldeles för slapp även där.

Barnrumsinspiration

Källa: Google

BBG av Kayla Itsines

Jag har under en längre period följt en tjej som heter Kayla Itsines på Instagram och tyckt att hon varit så himla inspirerande. Hon själv är vältränad och före- och efterbilderna hon lägger upp på sina kunder är fantastiska. Via sin hemsida säljer hon både ett matschema och ett träningsschema och igår körde jag mitt första träningspass. Det verkar vara ett riktigt bra koncept men det gäller att man är motiverad för det är riktigt tufft! Svetten lackade och jag lyckades endast genomföra halva, SÅ jobbigt var det! Träningsvärken idag är trots det inte nådig. Att ta sig UPP för trappen är jobbigt men att ta sig NER för trappen är fruktansvärt. Jag älskar't! Men jag undrar hur det kommer kännas imorgon. Det sägs ju att träningsvärken alltid är värst efter två dagar och för mig brukar det stämma.

Kayla Itsines själv:

Konceptet går ut på att man kör ett 12-veckorsschema. Du kombinerar hemmaträning med powerwalks och HIIT. Ett hemmapass tar 28min. Det är svårt att prioritera bort. Efter första träningsschemat finns en fortsättning på ytterligare 12 veckor. Igår var det ben på schemat och idag var det en powerwalk. Nu ska jag ge mig fan på att genomföra detta. Jag har Kaylas kostschema också men jag tänker inte följa det, utan jag fortsätter med Viktväktarna.

Egna inspirationsbilder

Ibland går jag tillbaka och tittar på gamla bilder. Det är bra för då får jag ny inspiration till att fortsätta min viktresa. 

Jag har pendlat en hel del i vikt sedan tonåren. När jag började bry mig om min vikt vägde jag 68kg till mina då 174cm, var med i en modelltävling och fick höra att jag borde gå ner 5kg. Även om det någonstans lagrade sig så kunde jag ändå skaka på huvudet och inse att de var dumma i huvudet. När jag sedan skaffade mig min första sambo ökade siffrorna snabbt och när vi flyttade isär vägde jag 83-85kg. Jag hann bo ensam mindre än ett år, och när jag träffade R vägde jag 72kg. Jag var utan bil så jag cyklade var jag än skulle, hade slutat dricka läsk och eftersom matlagning var bland det tråkigaste jag visste så blev det mycket enkel mat och ibland hoppade jag över måltider för att jag var på språng. Inte bra!

2003? Tonåring och brydde mig inte om vad jag vägde.

2004, hade drömmar om att vara modell och var med i

Linköpings deltävling av Supermodel of the World.

Hösten 2008.

2008, samma kväll som jag träffade R.

Vintern 2008, när jag och R varit tillsammans ungefär två månader.

 2008 och årliga juldagsmiddagen.

 2009, strax efter att jag och R flyttat ihop på riktigt.

2011, när vi gifte oss. Då vägde jag som nu ungefär (82-84kg), men jag minns att jag kände mig tjock. Jag känner mig smalare idag än vad jag gjorde då. Men troligtvis beror ju det på att jag vid bröllopet nästan var på min högsta vikt, medan jag idag är på samma vikt men redan har gjort av med 30kg.

Jarnfrun på instagram

Några av de bilder jag den senaste tiden lagt upp på mitt "Jarnfrun"-konto på instagram. Vill man följa hur det går med Viktväktarna eller är intresserad av annat kring hälsa och träning så är det bara att lägga till mig där. 

Runkeepers inkompetens

Nu är det säkert en månad sedan jag på Blodomloppet i Linköping för första gången lyckades förmå mig själv att springa 5km i ett sträck. Jag var så otroligt stolt över mig själv då och det var en så häftig känsla. Tyvärr har jag inte gett mig ut sedan dess och jag har faktiskt varit kass på att träna överhuvudtaget sedan dess.
De senaste två veckorna har jag fuskat med maten också. Jag har låtit bli att räkna mina propoints vid två tillfällen á två dagar (och automatiskt räknat bort min veckobonus istället) och första veckan stod det still på vågen, medan det den här veckan visade +0,3kg. I måndags skulle jag ha gått på Friskis pass i Trädgårdsföreningen men makens arbete satte stopp för det, så i tisdags kväll efter att barnen nattats gav jag mig ut. Jag blev helt ställd när Runkepper berättade att jag sprungit 5km på 30min (?!). Jag som sprang Blodomloppet på 42min. Konstigt!

Men den turen gav mig mersmak och eftersom att makens arbete återigen satte stopp för mitt planerade pass i Trädgårdsföreningen så jag jag mig ut igen igår kväll, denna gång mest för att dubbelkolla sträckan. Eller hur... Enligt Runkeeper var då samma sträcka 1,1mil och jag hade visst sprungit på Roxen.

Så igår bestämde jag mig för att ta Dessis erbjudande och köpa hennes Fitbit Charge. Den är mer exakt och håller även koll på antalet steg plus en himla massa annat. Jag får den imorgon så på lördag beger jag mig ut igen.

Idag provade jag att gå exakt samma sträcka för att mäta den bara. Jag pausade några ggr för Olivia ville stanna och titta på båtar och någonstans på mitten stannade vi och lekte i en lekplats men när jag kom hem visade Runkeeper att sträckan var ca 4km. Jävla Runkeeper... Ska tamigtusan radera appen!

En vecka i Grekland

Inför den här sommaren skulle min man ha 6v semester och vi hade bestämt att vi endast skulle göra småsaker på semestern och hålla oss hemma i Östergötland. Vi skulle inte ens åka till Kolmården sa vi, vilket annars har blivit lite standard.

Men så förändrades livet. Min man sa upp sig och tog över familjeföretaget med kort varsel och de tänkta semesterveckorna flög ut genom fönstret och ersattes med extra mycket jobb i stället. Så när den mest intensiva jobbperioden är över blir det därför en vecka i Grekland. Sunwing Kallithea på Rhodos närmare bestämt. Samma resort som Sune i Grekland spelades in på för övrigt. Det är den resorten jag fastnade för redan från början när jag kollade runt. Den uppfyller alla våra önskemål och krav.

Stort poolområde med rutschkanor för Olivia och babypool med solskydd över för John.

Lägenhetsrum så att vi utan problem kan fixa välling åt John när han vaknar kl 05, ett separat sovrum som går att stänga så att barnen kan få sova i lugn och ro medan vi vuxna kan sitta uppe och prata, stort sovrum så att en resesäng får plats utan problem samt möjligheten till att kunna boka barnmatstol till rummet och resevagn. Vi behöver två och vi har "bara" en.

Allra helst hade jag velat ha ett sådant här rum. Stor terrass med både matplats, soffhörna och poolaccess. Nästa gång. ;-)

Lollo & Bernie eller Bamse är ett stort plus. Jag har alltid varit väldigt skeptisk till sådant, tänkt katastroftankar. Men Olivia ska få prova, och hon är jättepepp!

Förra gången vi reste på solsemester var Olivia 1år och en del kvällar fick hon somna i vagnen medan vi var ute och andra kvällar fick hon somna i sängen medan vi hängde i trädgården. Så blir det nog nu med. Sist hade vi ett Happy Baby-rum och i det ingick en trädgård med solstolar och staket runt om men i år är vi lite wild and crazy och låter hotellet bestämma vilken typ av 2-rums lägenhet vi hamnar i.

Foton: Ving.se

Olivias rum

När jag surfar runt på inspiration till Johns rum kommer jag på mig själv med att dras till allt det typiskt "tjejiga". Det gör väl ingenting i och för sig eftersom att jag är så missnöjd med Olivias rum. Hennes rum har en ful tapet som satt där när vi flyttade in och alla hennes grejer är ett enda stort hopplock. Finns ingen tanke bakom överhuvudtaget, och det stör mig något enormt.

Vi funderar på ifall vi ska sälja av lite av hennes grejer, köpa nya samt tapetsera om fondväggen i hennes rum en helg medan hon är hos ex. mormor och morfar. Hon skulle bli så glad över en sådan överraskning!

Johns rum

Vi har bestämt oss för att det är hög tid för John att flytta in i sitt eget rum. Det innebär också att det är dags att inreda det. Än så länge står det endast skötbordet och en garderob där inne. Jag har en bild av hur jag vill att det ska se ut, men jag gillar många olika stilar och frågan är hur jag ska kunna kombinera dem, eller vilken av dem vi ska köra på. Vi är tyvärr lite låsta vid att vi valde limegröna lådor till hans garderob. Det var dumt såhär i efterhand.

Mor & dottermatchning

Jag älskar tanken på att låta barnen ha matchande kläder. Jag älskar också tanken på att själv matcha Olivia. Lindex har släppt en kollektion som gör just detta möjligt. Denna klänning i orange är jättefin men passade inte min kroppsform tyvärr.

Till Olivias födelsedag hittade jag istället denna marinblåa klänning till mig själv på Lindex och denna vita klänning till Olivia på H&M och det blev minst lika fint!

Teepee, tipi. Hur du nu vill stava.

Den här teepee:n hittade jag på Jollyroom. Jag är så sugen på att beställa en till Olivia men jag kan inte riiiktigt rättfärdiga det köpet. Den kostar 1359kr och är från Roommate.

Redo för bikini

Snart är det dags att börja visa sig i bikini igen. Även om jag den här sommaren väger ca 25kg mindre än förra så kan jag knappast påstå att jag är redo. Kroppen är ju inte vad den brukade vara men jag accepterar det, och jobbar utifrån de förutsättningarna jag har. Jag tänker dock att förutsättningarna kanske kan förbättras. De delar som inte kan förbättras accepterar jag.

Jag hade nog uppskattat en snygg baddräkt som kunde hålla in sladdret på magen, typ som den turkosa nedan men helst i svart. Tyvärr är badkläder ofta av den sämre sorten. Alldeles för tunna i tyget, så pass att de blir genomskinliga efter ett par användningar. Jag skulle behöva hitta en som den nedan, men med klortåligt tyg.

Eller kanske en mer "klädd" bikini, kanske med lite högre midja i nederdelen. Det tidigare nämnda sladdret är jag inte van vid så trekantsbikinis med endast ett knutet snöre på höften är inte längre aktuellt känner jag.