När jag ser den här bilden tänker jag många saker. Först tänker jag
- "En smal tjej i ett tjockt yttre". Mer om det snart.
Sen kan jag inte låta bli att tycka det är fascinerande. Hur ett skelett som är så litet kan hålla uppe allt det fettet utan att gå sönder. Tänk vad vår kropp i allmänhet står ut med. All skit som vi stoppar i våra kroppar.
Jag älskar mat. Jag älskar socker. Och det syns på mig. Sockret är troligtvis den största boven för alla överviktiga. En del hävdar att socker är ett gift och att det borde förbjudas. Jag är inte tillräckligt påläst så jag kan inte uttala mig men klart är i alla fall att jag önskar att jag inte älskade socker. Jag önskar att jag inte glorifierade socker som jag gör
- "NU, nu är det snart lördag! Mmm, vad ska jag välja för onyttigt den här gången?". Nej! Tänket måste bort. Någon skrev att vi måste sluta använda sockret som belöning, köp ett par skor i stället. Det ska jag försöka ha i bakhuvudet. Skor... Mmm...
Tillbaka till "smal tjej i ett tjockt yttre". Det är så jag känner mig. Jag känner mig fortfarande skitsnygg! Från min synvinkel är jag snygg, trots ärren på magen efter graviditeterna, trots magen som putar ut som om jag fortfarande vore "lite" gravid. Det är först när jag kollar i spegeln, ser bilder på mig själv eller ska prova kläder som jag inser läget. Jag råkar vara tjock just nu och har tyvärr låtit mig själv vara det alldeles för länge men jag är ingen tjock person. Jag känner mig slankare än vad jag är och jag vägrar vara en sån där "tycka synd om mig själv-människa". Nu jävlar ska skiten bort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar